Första dagarna...

Folk som hjälpt mig att flytta tidigare har en tendens att gnälla ganska rejält över mina prylsamlingar och oförmåga att slänga saker som helt uppenbart är obrukbara. Det tar liksom bara emot att slänga, det ligger nog i de finska generna med en moster som sparat allt sedan tonåren, en annan moster som råkar jobba på ett fastighetsbolag och har tillgång till x antal källarutrymmen som utan minsta problem lyckats fyllas. En mamma som släpar hem allt som kommer i hennes väg med kommentarer som ”det kan alltid vara bra att ha” eller ”den här är ju värd massa pengar”. Mina trippar till Afrika skulle kunna tänkas stå för en del av mitt sparbeteende också, där spar man ju på allt, men till skillnad från mig så använder afrikanerna sina prylar, det lagas och fixas. Jag låter de stå och tänker ”någon gång ska jag fixa…”

Att packa är egentligen ingen stor grej längre, visst det är inte särskilt lustigt, inte på något sätt faktiskt men jag har fått rutin. Ja eller rutin och rutin, jag slänger ner allt i lådor och sorterar senare, när allt ska packas upp igen. Denna gång var dock desto knepigare. Att flytta till husvagn kräver en himla massa prioriteringar när jag plötsligt ska bo på 8 kvadrat istället för 36 välfyllda. Jag ska nu klara mig på en Ikea-påse med kläder i 7 månader, med 12 ynka cd-skivor och ett fåtal väl utvalda bra-att-ha-prylar. Resten fick åka ner i lådor och placeras i det minimala källarförrådet och på Djurö. Allt detta prioriterande och diskuterande med mig själv tog så väldans mycket energi att jag i slutändan inte orkade organisera mina lådor alls. Spritpennan som låg lättillgängligt på bordet fick ligga… Det finns inte en enda låda där det står vad den innehåller och jag fasar redan för dagen då jag kommer på att jag saknar något. Jag kommer svära så att farmor blir mörkrädd. Förlåt! Trots att jag inte hade med mig mer än vad som rymdes i mammas bubbla blev det ett pussel av dess like att få in allt i husvagnen utan att skapa ett totalkaos. Ett pussel som jag ännu inte löst. Jag som alltid varit grym på pussel!

Ett liv på stillastående hjul…

Jag har minst fyra månader framför mig i en husvagn och det har varit lätt att tro att det skulle kunna bli myspys och enkelt. Jag har längtat lite, lite extra av människors reaktioner på mitt infall och sätt att spara pengar och tid på. De kommande månaderna ska spenderas i mormors husvagn mitt ute i skogen med 30 minuters promenad från kommunikationer och affärer. Här hörs inte mer än fågelkvitter och det kan ju helt klart låta som ett paradis.

när den tänkta kämpar-bloggen går över till ett liv i en husvagn