Goda steg mot hippi

Det finaste med att bo i husvagn är att jag inte kan göra så mycket. När jag är ledig en stund så kan jag inte annat än att sitta. Jag lyssnar på musik på larvig volym, löser lite suduku som moster lämnat efter sig, tittar på någon film jag redan sett eller läser några sidor tills jag sover. Lyckligast är jag när jag vaknar av regnets smatter på taket och förtältet. Då vet jag att jag kan kura ihop mig i mitt varma täcke och slumra till igen, då vet jag att stranden är folktom och kiosken står öde men bästa av allt så växer svamparna som svamp.

Mormor tog med mig ut i svampskogen, hon ville visa mig hennes hemliga ställen innan hon kolar av. Mormor kan sin svamp. Mormor vet precis när det är dags att ta på sig svampögonen och ge sig ut. Hon vet också hur man fintar bort svamptjuvar. Trots att de säger på tv att svampen kommer sent i år hade jag och mormor hittat svamp inom en kvart.

Sambo

I den mest påträngande sommarhettan fick jag sällskap i husvagnen, x antal hundra myror valde att flytta in med just mig och med panik ringde jag mormor och bad om hjälp. Mormor svarade med lugn och sansad röst att det är ingen fara, stryk bara lite äkta ättika där myrorna håller hus så blir det bra. Jag följde hennes råd och gick till jobbet. Eftersom mormor och muffa kommer hit på dagarna har jag inte hjärta att lämna husvagnen i det kaos som jag lyckas åstadkomma på bara ett fåtal minuters vistelse hemma utan har satt i rutin att städa varje gång jag går hemifrån. Denna morgon hade jag slängt in mina prylar i skåpen och väldigt halvhjärtat städat undan det värsta, jag slängde exempelvis min fuktiga handduk på golvet i garderoben och stängde dörren. Två dagar senare när jag kikar in i garderoben upptäcker jag ett slags gråvitt pulver som täcker hela handduken. Pulvret är inget okänt fenomen, det ligger sådant på spisen varje dag och mormor har sagt att det kommer från myrorna men när jag såg mängden i garderoben blev jag orolig på riktigt. Jag var helt hundra på att det inte längre var oskyldiga svartmyror som var mina sambos utan att det tveklöst var termiter. Termiter som ledsnat på mitt ättikastrykande och som hade beslutat sig för att äta upp mitt hem. Jag tänkte att nu blir jag hemlös på riktigt och det sista jag vill är att oroa min stackars mormor så jag fick numret till Anticimex av en vän och ringde. Det är många som ringer just nu och vi gör allt för att besvara ditt samtal så fort vi kan. Du har plats 4 2 i kön.

Jag hade varken tid eller tålamod att hålla ut den kötiden, mitt hem höll ju på att försvinna för guds skull. Jag dammsög som en tok, testade alla möjliga slags myrmedel och kusin var ute och byggde specialmunstycken till dammsugaren för att kunna komma åt dem jävlarna som gömde sig under lysröret. Moster fick ringa Anticimex i norrland, deras köer var i alla fall korta. Deras ända råd var dock att dammsuga… När invasionsnyheten nådde mormor svarade hon sorgset ”jag har bara väntat på att du ska ringa, det händer varje år. Vänta bara tills de blir flygmyror istället, då är det inte roligt alls”

Jag passade på att njuta av svartmyrorna och i själva verket var de ganska trevliga. De anpassade sig efter min dygnsrytm och kröp inte fram förrän jag hunnit vakna till liv och hade ett par minuter på mig att dammsuga. Mormor och morfar införskaffade också ett Radarspray som myrorna var tämligen glada åt. De flydde fort men till ett annat ställe och jag tänkte än en gång att husvagn är ganska nice, det finns inte så många hörnor på 9 kvadrat. Så när varje hörna var sprayad ville de inte längre vara mina sambos. hej myra!