Vad ska det bli av mig?

Ibland blir jag tämligen övertygad om att jag är en potentiell stalker. Det känns lite oroväckande. Och lustigt. En vän tipsade om en blogg, skriven av en tjej som jobbar på Vurma. Precis som jag. Jag har aldrig träffat henne. Hon vet inte att jag existerar. Men efter att ha streckläst tre av hennes bloggar de senaste två dagarna, vill jag tro att jag kan henne utan och innan. Jag längtar verkligen efter att få träffa henne! Idag hittade jag en fjärde, hon skriver otroligt mycket, vilket är bra nu när jag blivit stalker och bara törstar efter mer. Den sista jag hittade är dessutom den hon skriver på för tillfället. Jag känner att jag kommer ikapp!

Idag var ju ute med min afrikavän och jagade sopphak. Stockholm är verkligen kassa på soppa alternativt att jag och Beis är fantastiskt vilsna och inte har en aning om var soppan kan tänkas kokas. Vi beslutade oss i alla fall för att bryta vår standard och att ses vid Fridhemsplan istället för Björns Trädgård, i hopp om att öka våra soppchanser. Jag vet inte om det var medvetet som jag styrde våra steg mot Vurma Polhem, där det ju faktiskt varje dag kokas soppa eller om det var en omedveten nyfikenhet att få se mitt stalkerobjekt IRL. Jag blir lite rädd av mig själv. Vurma var hur som helst proppfullt och jag hann bara se ryggen av en tjej som kanske, kanske skulle ha kunnat vara hon…