Jag kan leka att jag är någon annan

Jag kan dra på mig den döda rocken, behålla känslan av att jag är någon som nästan ingen känner igen. Jag kan vara ingen en stund, som ett glas vatten. Slinker mest bara förbi utan smak och konsistens. Jag kan svara på tilltal, uppföra mig och dra en vit lögn om stunden kräver. Jag kan vara upptagen, stressad och borta. Det kan jag nog.

20 dagar kan jag vara tyst.
10 dagar kan jag vara utan snus.

365 saker i mig

Jag har alltid varit en fantastisk tidsoptimist, sagolikt stressad och oerhört bra på att planera in saker som jag egentligen inte har lust med. Jag har länge levt utefter mina listor i hopp om att hinna bocka av allt varje vecka, månad, år. Allt som oftast tvingas jag dock lova mig själv att ”på måndag… då ska jag förändra det ena och det andra, skärpa mig och bli en bättre människa!”

När jag jobbade visste jag precis vad jag ville göra med mitt liv, jag hade en plan. Den planen handlade först och främst om att plugga till sjuksköterska på Röda Korset, ingen annan linje eller skola var egentligen aktuell. När jag nu pluggar har min värld och plan förvandlats till ett tiotal andra planer, drömmar och viljor. Jag vill allt på en gång! Den ursprungliga har nästintill suddats ut helt. Vad hände? Jag oroar mig för att jag inte längre riktigt är på det klara med vem jag faktiskt är eller vill vara.

# 1 Åka till Berlin & bo i skönt kollektiv
# 2 Bli grym på tyska
# 3 Åka på festivaler, se alla band!
# 4 Bli kär (i en tysk)
# 5 Dansa en himla massa
# 6 Stanna i Västafrika en hel vinter
# 7 Volontära i Afrika
# 8 Surfa i Biarritz
# 9 Surfa och träffa Beis i San Diego
# 10 Ta mig igenom Sjuksköterskeprogrammet för att gå psykologiinriktningen
# 11 Rensa fisk i Norge och få upp min ekonomi på fötter igen
# 12 Besvara massa panelundersökningar för att få många trisslotter hemskickat och öka min chans att vinna en hyfsad pension till mams.
# 13 Bli Miljö- & Hälsoskydd
# 14 Engagera mig mer i saker som är betydelsefulla för mig
# 15 Våga mer
# 16 Ha en lite mer helhjärtad konsumtionsfri månad
# 17 Öppna ett tehus
# 18 Sprida kärlek
# 19 Flytta in i Altesbackhausberlin
# 20 Lära mig spela djembe
# 21 Lära mig spela gitarr
# 22 Bli turistguide på Vasa Museet för alla tyskar
# 23 Bli en riktig vegetarian
# 24 Bli en duktig konsument
# 25 Jobba, dra, jobba, dra…
# 26 Säsonga i fjällen
# 27 Gifta mig med Erlend Loe
# 28 Hitta mer tid
# 29 Åka Vasaloppet
# 30 Cykla till Barcelona
# 31 Skaffa en kolonilott
# 32 Återuppbygga Soteria
# 33 Leva ett enkelt, lugnt liv.

http://www.youtube.com/watch?v=i2I0UHcrWoo

Dag 7

Okej, det går bättre. Eller det känns bättre. Ett par undantag har dock begåtts.
1. Bakning med saker som redan finns i skåpet bedömde jag som godkänt eller ett något tveksamt godkänt. Kanske behövde jag inte socker för att överleva och visst är bak lite lyxigt men för att ta övertaget om jag-måste-ha-snus-nu-begäret så var det ett nödvändigt undantag.
2. Dag 3, som ju nog också varit den värsta dagen hittills, slutade med att jag åt upp lite godis som jag hade köpt i april men inte ätit upp för att det var så äckligt. Det var godare i kris!
3. Begravningsfika. Där finns ingen annan ursäkt än att jag inte kunde motstå. Förlåt!


Jag trodde hon skulle dö, hon såg döende ut, men var det av saknad, skam, ångest eller någon hemlighet? Han höll sig dock kall och hård, men nervositeten kunde han inte hålla inom sig, händerna ville inte ligga still. Var det stress över vad han hade sett men inte gjort något åt? Var det oro över att någon skulle få veta att allt gått snett? Och du då, dig kände jag knappt igen. Du var inte full, du var nog nykter. Men du verkade hög på något. Hög av skräck kanske, som du försökte dölja med konstlade skratt, hispiga ryggklappskramar och en undvikande blick. Men dina tårfyllda ögon hann jag se men du hade sprungit vidare innan jag hann tala om för dig att det är ok att gråta, att vara ledsen, att visa sin saknad och rädsla. Jag hoppas mosters ord klingar i dina öron. Men DU, du vilar nog gott. Jag skulle ha tagit med mig en guldpeng och klistrat med superlim på din låda och låta dig påminnas om hur du njöt av att se hur jag och bror, varannan helg, kämpade för att få loss din tia på gångplattan. Hur kan den fortfarande sitta där, minst 10 år senare?

Dag 3

Jag har klarat 2 ½ dag som konsumtionsfri med undantag för en gratismuffin som ändå skulle ha slängts om jag inte hade ätit upp den. Jag har kommit på mig själv med att sitta och förhandla med mitt samvete. Det finns för tillfället två förslag:

1. Jag lovar att kämpa hela månaden ut om jag bara kan få ha snus som undantag.
2. Jag lovar att kämpa hela månaden ut om jag bara kan få ha lite godis ibland som undantag.

Mitt i förhandlingarna brukar jag dock inse att om jag skulle lyckas få igenom ett av förslagen så kan jag faktiskt lika väl lägga ner allt.

Jag har glömt varför jag plågar mig själv, det känns inte meningsfullt längre....

Dag 1

Tanke nummer:
1. Snus
2. Ge mig en sista snus, snälla.
3. Jag måste ha en snus nu!
...

151. För fan, ge hit en nu!