Det finns så mycket jag vill säga...

Hur kan de ens få existera, rädslorna som vi har. För alltid ofattbart för mig hur ni har agerat. Vad vi än frågar så får vi inga svar. Det finns så många som känner samma sak, som tappat hopp och vänt sin tilltro till hat. Ni sparkar på de starka och tystar ner. Försöker mörklägga allt och tror att ingen ser. Hur kan ni leva med att se oss i ögonen? Arbeta vidare med allt, så rakryggade? Man blir arg och känner vanmakt när man ser er patrullera. Det känns fan inte betryggande.

Så ni är lyckade, ni känner stolthet, när ni sviker era barn.
…

Jag kommer aldrig att glömma den dagen då hatet tog över. Jag som alltid förespråkat kärlek. Jag känner ingenting. För de som hade hopp i blicken, bra jobbat, nu ser de svart. För de som hade tro i hjärtat, bra jobbat, det försvann snabbt. Vi som trodde ni skulle skydda oss, här finns bara förakt. Vad är det för kultur ni har i er kår? Den ger mig kalla kårar. Varför strör ni gärna salt i redan djupa sår, njuter när det sårar?

Så ni är lyckade, ni känner stolthet, när ni sviker era barn.
…

Finns så mycket oro som frodats i magen, så många ord som odlats sen den dagen. En överdos av den rättvisa lagen, processen har varit så sjuk och utdragen.
…

Så ni är lyckade, ni känner stolthet, när ni sviker era barn.
…
Äkta Kärlek – Lagligt förtryck