2009

En vän säger att det skulle bli det bästa året,
jag var beredd att hålla med,
men vi har ångrat oss. Båda två.
Det kan bli det värsta,
det är i alla fall en kvalificerat kandidat till ett av livets värsta år.
Dagarna går, veckorna likaså,
bra dagar varvas med vidriga,
men det är de vidriga som biter sig fast
och vägrar ge upp och ständigt gör sig påminda.
Jag vill minnas alla dagar, lika bra.
Jag vill orka vara kvar,
men jag väljer att fly.
Jag väljer det enkla vägen, för stunden.
Förträngandets väg är min väg.

2009
Tog sin början i feberkoman, utebliven afrikatripp och en lång tristess. 2009 fortsatte med en rivstart i pluggångest för att sedan kombineras med vidrig sorg och saknad. Två fantastiska skidveckor skulle inte heller de få vara orörda. Ännu en att sörja & flera att trösta.

2009, är du klar? Har du lekt färdigt? Kan du ge oss en chans att återuppbyggas och andas lugnt ett tag? Kan du ge oss tid att sörja i fred, bara för en stund? Snälla!